hitna & ditna

fina bilder har önskats, och fina bilder ska ni få.



jag vet att det är fult att skryta, men hon där snygga tjejen på bilden är min kompis.

idag har jag varit på ikea.
jag köpte två tekulor. det hela gick på tio kronor.

green-a-light go!

oftast när jag hör den här låten vill jag bara slita av mig kläderna och strippa lite.

det stod att du var snygg, men du är ful

idag är nog en bra dag att bada isvak.
och jag lovar, jag var nära.

efter att ha jobbat hela dagen plus tre övertidstimmar - som förövrigt kändes aningen bättre så fort jag mentalt omvandlat dem rent ekonomiskt till tolv flaskor spanskt rödvin - så väntade en överraskning i rönnängs vänthall.
...islägga hela vägen till åstol!
jag fick vänta på rönnäng i lite mer än en timme, och när färjan äntligen kämpat sig fram för att hämta oss uppmärksammar jag tre saker.

den första var att vår vanliga färja är tillfälligt utbytt mot den mot den gamla, lilla och brummiga färjan.
sen ser jag att under tiden jag väntat har antalet människor som ville med färjan säkert fyrdubblats.
tillslut fastnar blicken på fyra stora kärror med varor till ica på öarna som står och väntar på att få fraktas ut med min färja.

så en stor del av färjeturen - som istället för sina tio smidiga minuter tog upp en trekvart av min värdefulla tid - satt jag och funderade på vilket sätt som skulle vara skönast att dö på när färjan skulle sjunka på grund av övervikt.
ville jag frysa ihjäl innan jag drunkade? eller först drunkna, och sen frysa ihjäl?
folk säger nämligen att det bästa sättet att dö på är att drunkna.

men jag fick inte det bekräftat idag, för nu är jag - efter många om och men - hemma.
lite tur i oturen sådär.

idag har jag fixat skype åt min mamma. hon var inte speciellt motiverad att lära sig, då hon fortfarande förtränger faktumet att jag faktiskt lämnar henne snart.
och imorgon, då ska jag träffa min nyblivna 20-åring till vän - emelie.
grattis till henne förresten. tiden går så fort, kan inte fatta att lilla räkan inte är tonåring längre.

hon är förövrigt inget stort fan av min blogg, säger att den har för lite bilder.
det sårar mig litegrann, för jag tycker nog att den har viss karaktär ändå.
men dagen och tjejen i ära, här har ni er en bild!


emelie räkan jansson på kära gamla nösnäsgymnasiet

sound of silence

tusen orelevanta och gnagande tankar strömmar igenom mitt huvud, och jag har gett upp att försöka sova mig igenom min resa genom landet.

så, ta smink tillexempel. det är synd att det ska behövas, sånt där kladd.
vem kom på det? att man skulle måla gegga på sina ögonfransar, och sätta valhudsfett på läpparna?
dock, dagar som idag känner jag nog att det samtidigt är fan sån tur att det där kladdet faktiskt finns.

och sen, varför är det egentligen skillnad på indiska och afrikanska elefanter?
varför behöver de större öron i afrika än i indien? finns det mer att lyssna till i afrika?
det är egentligen inte bara elefantöron som är konstiga, utan även människornas - varför fortsätter de att växa hela livet? eller är det bara en myt?

och hur är det egentligen med över-och-under-jaget?
hur mycket kontroll har man egentligen att styra sitt liv, sina tankar och sin disciplin?
och hur mycket information kan en person ta in?
tar det stopp någon gång på hur mycket man kan lära sig?
är det så att man för att kunna ta in något nytt måste glömma bort något gammalt, eller har inlärningen inga gränser alls?

mina ögon svider, jag är jättetrött. snart ska jag få komma hem till mamma och ronja.
en timme till på den här bussen... sen ett tåg till stenungsund, där jag byter till en buss mot rönnäng, på rönnäng tar jag färjan ut till åstol, och väl framme på ön är det bara att börja traska med min gigantiska väska mot huset.

verkligen

swedbus express var ett kap.

sju timmar är lätt fixat här med internet och kontaktuttag till datorn.
jag sitter alltså skräddare på en skön buss och bloggar med mina grejer utbredda över två smällfeta säten.
är det inte fantastiskt?
eller spelar jag återigen över på min förmåga att fascineras lite för mycket av vardaglig men för min del oupptäckt teknik?

höll förövrigt på att inte få åka med på bussen.
med mig är det alltid något tekniskt fel, det har det varit sen jag föddes. that's me.
mamma tappade mig i trappan när jag var nyfödd, och min storebror fick mig att vid 4 års ålder dyka ner med huvudet före från en köksstol. jag slog ut en framtand och förlorade uppenbarligen lite förstånd på kuppen, men jag är bara glad och fett nöjd att jag lever.

mina tre stod med näsorna upptryckta mot fönstret när jag skulle stiga på bussen och ville se att allt gick rätt till.
när de ser att jag får stå i samtal med busschauffören ett par minuter blir de oroliga, så jag slänger iväg ett sms och förklarar läget, och lägger till att "i värsta fall slänger de väl av mig någonstans halvvägs hem" på slutet.

får tillbaka tre sms.

elin - fitta! rätt åt dig.
emmeli - vi kommer och hämtar dig då hjärtat!
linn - meet me halfway, mannen.

tycker att det kan få tala för sig självt.

inatt har jag förövrigt sovit två timmar. jag och elin låg uppe och... ja, vad vi nu gjorde till omkring 05:00.
när vi tillslut bestämmer oss för att få lite sömn, så tar vi beslutet att plåga oss ytterligare och sätta klockan på 07:00.
allt för att få så mycket tid ihop som möjligt.

jag är säker på att det beror på sömnbrist, men jag kan verkligen inte minnas sist jag kände mig i sån här obalans.

jag känner mig som ett instabilt psykfall.
och jag är ett instabilt psykfall.

och jag flyttar utomlands om tre veckor.

och... - nej.

det första jag ska sätta igång med när jag kommer hem - efter att jag överraskat min familj det vill säga - är att börja behandla mitt ganska osynliga men fan så pinande munsår.
känns mer möljligt nu när e.b inte längre kommer sitta som ett plåster på mig.

nu, sex timmar.
sitter och chattar med hampus på messenger nu. han är min brorson på nio år och gör i regel från 5-20 utropstecken efter allt han skriver.

funderar på att på ett snyggt och smidigt sätt avlägsna mig från msn för att sedan avnjuta resten av timmarna tillsammans med ett tungt urval filmer med bland annat "deer hunter", "inglorious bastards", "nightmare before christmas" och "green street hooligans"

livet är skönt

jag är bara full och dum

jag är bara full och dum, och det är för allt i världen "aldrig synd om christine" med en fet betoning på "aldrig"
och det är nog en jävla tur det.

sitter i detta nu i min ensamhet i danderyd och har bara mina kära vänner "the offspring" till sällskap.
känner mig lite 90-tal idag, det är skönt. det var ju trots allt ack så mycket bättre förr, visst?
eller, givetvis finns det ju alltid två sidor om allt - och om man lägger upp det som så - att trots otaliga gröna lundvistelser, eftermiddagar på skansen och fjortisfester i mälarhöjden som skett under det tidiga 20-hundratalets gång i pim och kix historia utspelad i sveriges huvudstad, så slår nog de här veckorna några andra resor med hästlängder.

kanske inte den resa som sker om ganska exakt en månad minus en dag, dock.
ja, barcelona närmar sig med stormsteg.

det är många att träffa och mycket och fixa innan avfärd, och jag börjar uppriktigt sagt känna mig lite småledsen.
likgiltigheten som jag innan utrstålat inför resan - endast av den anledningen att jag alltid ansett att spanien är för långt bort för att se fram emot - börjar utvecklas till någon slags oro.

jag satt senast igår och undrade hur jag skulle kunna klara mig utan fantastiska jävla elin björkehag i tre månader. för att inte tala om emmeli, kode, mamma? min hund!

men nu, tillbaka till verkligheten.
det är ett känt faktum att ingen vill läsa en bitter blogg, så jag bjuder istället på ett lyckligt urval med bilder från veckan.

knock yourself out

det tackar vi för.

på tok för mycket bilder, jag vet.

men det var ett helvete att få laddat upp alla, så bara var en bock och en tacka, är ni snälla.

truth

ännu en lägesuppdatering från stockholm.
(i feel good nana nana nana na, i know that i would, nana nana nana na)

nu har vi kommit hem från middag på stan, vi fyra.
igår var jag på armébacken med linn, inatt är jag i danderyd med ebbe, imorgon ska vi ut och öla igen, och på torsdag är det bara jag och em. gott kött.

nu får ni ursäkta mig, men det ligger verkligen en halvnaken och galen tjej en våning ner och väntar på mig. kan inte dröja kvar här längre

stay classy



det är nog inget särskilt jag egentligen vill ha sagt, men linn duschar och jag har inget bättre för mig än att dela med mig av några kloka ord.

dessvärre har jag inga kloka ord att utdela, jag håller dem för mig själv istället.

karisma

"suck" - tänker jag och tittar ner i min kalender som fick jag av jobbet i "julklapp"
även fast jag är pinsamt slarvig och ytterst oorganiserad, så känns den rätt praktisk att ha.
längst ner på varje blad står en mening som tydligen ska föreställa ett klokt visdomsord.

just den här veckan uppmanade min fina och relativt nya kalender mig att med större omsorg välja mål att fokusera på.
viktigare saker att lägga sin dyrbara uppmärksamhet på.
ja, det var väl min poäng. att det var en smart tanke bara.
att man nog är gladast om man låter bli att slösa tid och energi på onödig skit.
fastän detta inte var någon nyhet alls, så vart det ändå ett insiktsfullt ögonblick på 607:an mot jaktskyttebanan just då.

jag är fortfarande i stockholm förövrigt, och jag har verkligen inga som helst planer på att åka hem.
fristad!
nejmen jag älskar det här. älskar. känner det från topp till tå.

och på tal om toppar och tår - så hade jag sannerligen skyhöga klackar igårkväll som dessvärre orsakade eventuella bestående men på en lilltå. och mer därtill!
någonstans emellan topp och tå, alltså ganska exakt på övergången lår-rumpa, håller en förstaklassig lårkaka på att långsamt växa till sig. men den har inte med skor att göra - den har med dexter att göra istället. - men ingen förvåning där inte.

måste medge att det var lite sorgligt att lämna danderyd idag.
men efter fem nätter med en galen elin över sig, med munnen placerad precis vid mitt öra, viskandes "jag ska fritera dina bröst" med sin hesaste och mest skrapiga röst, så känns en tyst och lugn linn som ett avslappnande alternativ.
inte för att jag var chanslös mot elins hot, då jag trots allt faktiskt besitter förmågan att härma en vildvittra ur astrid lindgrens "ronja rövardotter", och likheten är slående när jag rullar över på henne och skriker "nu ska blodet flyta, ah ah ah aaaah"

jag känner att jag - trots att hemfärd inte är aktuellt än på ett tag - bör passa på att tacka gudarna för hur bra jag får ha det, och hur fina kompisar jag får ha.

det var ju inte direkt tanken att komponera ihop ett sentimentalt blogginlägg där jag beskriver i detalj hur mycket jag älskar min tillvaro, men helt ärligt.
ni vet vilka ni är, och ni är helt fantastiska. ni får mig att känna mig olagligt överväldigad.

godnatt. och en stor blöt puss till de trogna läsare som verkligen orkat läsa er genom hela inlägget, ända hit till pussen.

nu ska blodet flyta

musinvasion i danderyd

har inte mycket tid att uppdatera, jag skyddar mina fötter på en hög barstol just nu.
de har intagit köket, spisen och ett utrymme under frysen.
vi är nu bättre garderade och håller hoppet uppe för rond nummer två som börjar inatt.

när vi hittar dem är det tortyr som gäller.
tänker slå dem medvetslösa och hänga dem i kristallkronan i deras små svansar, och när de sedan vaknat upp, steka dem långsamt till döds under ett levande ljus.

på lördag morgon serveras friterade möss på matbordet här hos oss.
välkomna!

tänkvärt?

om har en katt på ett bord, lägger en macka på kattens rygg - smörade sidan uppåt, och därefter kastar ner katten med mackan på ryggen mot golvet.
skulle den snurra runt i luften för all framtid då en smörgås alltid landar på smörsidan, och en katt alltid landar på fyra fötter?

hurricane

blå tanke

hon har blivit sjuk igen.
men har gjort upptäckter på fantastisk musik som får berg att rasa och flickor att gråta.
så det går ingen nöd.

faktumet att livet kommer att umtumlas och förändras avsevärt om inte mycket mer än en månad börjar sakta gå in.

det känns lite konstigt

blissful ignorance

tog en promenad min hund och min mobilkamera idag

beige



här var det inte 15 minusgrader inte.
i göteborg inatt däremot, där snackar vi. om inte mer.

toppenkvällnattmorgon, verkligen. jättekul.
men ännu en baksmälla på en förkyldning hade jag klarat mig utan tror jag.

obekväma platser

ta idag som exempel. det är tjugo minusgrader och halvkuling ute, jag går mot färjan, ser vänthuset på håll och riktigt längtar till värmen mer och mer med varje steg.
tror att jag ska få sitta där i min sköna ensamhet i väntan på färjan hakefjord.

kommer in och ser till min besvikelse att det inte finns något sittplats kvar till mig.
det var åtta personer.
det är ganska exakt vad bänkarna i vänthallen rymmer.
åtta personer som inte känner varandra det vill säga, när man behöver minst trettio centimeter i marginal på båda sidor om sig, bara för att inte känna något slags obehag.

jag ställer mig med ryggen mot ett fönster och kan på så sätt betrakta de åtta väntade.

knäpptyst.
det ser ut som att alla försöker se så normala ut som möljigt, gör allt för att inte röra sig i "onödan".
och stämningen, den är något bland det stelaste jag upplevt.

sex av åtta sitter med händerna knäppta i knät. övriga två rullar tummarna.

jag önskar för några sekunder att jag bar på tourettes syndrom, och oprovocerat kunde skrika ut något riktigt fult som skulle få alla ännu mer nervösa och obekväma än vad de redan såg ut att vara.
men jag låter bli.

tystaden ekar tills någon plötsligt bryter den.

från ingenstans kommer ett "när skulle färjan komma?"
rösten liksom skar sig lite, precis som att kvinnan inte hade pratat på ett bra tag, och när första tonen gick ut i luften så var det precis som att alla hoppade till, som om någon hade skrikit.
det tog några sekunder för övriga att att inse att någon faktiskt hade öppnat munnen, och ett ekande
"53. den är nog lite sen" hörs sedan.

att vänthus oftast ekar är en bidragande faktor till stelheten som kommer med dem.
men ändå.
det är ju nästan så att man väljer pinande kyla framför stel stämning.

sensmoral

jag kunde inte fått en bättre start på året.
dock kändes linns vistelse här - som skulle föreställa två veckor - som två dagar.

men om en vecka bosätter sig fantastiska fyra - jag, emmeli, linn och elin i en villa i djursholm.

tvivlar på att något toppar denna helgen, men längtar som en idiot gör jag ändå.
finns nog inga finare

jag vill inte direkt vara den som är den, men jag måste släppa bomben.

- vad är grejen med alla som tror att deras liv kommer att förändras avsevärt bara för att det blir nytt år?