hurricane

har rest långt idag.
lyssnade på linns äckelmusk på resan.

"jag vill ha sex nu nu nu nu, jag vill ha sex nu nu nu nu, vi måste släppa loss nu nu nu nu"

intelligent musik

- jag lämnar dig nu. orkar inte med oordningen, orkar inte med dig.
- nej snälla gå inte...

fem timmar senare, någon reser sig upp, en annan vaknar med ett ryck

- vart ska du!
- på toaletten...

kommer tillbaka

- somna om nu, jag orkar inte gå upp än
- nej. jag vill äta frukost. jag går hem nu

somnar om

försjunken i djup sömn men hör ändå blixtlås stängas

- VAD HÄNDER
- jag stängde min necessär, jag måste ju ha med mig min tandborste
- aha. jag trodde du tog dit pick o pack o stack...
- ?

somnar igen

vaknar - kommer på

- du kan inte gå hem och äta frukost. hur ska jag veta vad klockan är om du inte är här

ringer upp mobilen, hittar den, sätter alarm på 12:30, lägger den i sängen

- sådär, varsågod.

somnar om

halv ett, skickar ett sms

- "gå upp nu"

hejdå

jag pallar inte trycket

jag är bara en själ vars avsikter är goda
o snälla, låt mig inte bli missförstådd

nyduschad.
linn är tio meter bort och duschar hon med. väldigt behövligt, hon vart sjukt äcklig idag.
hampus springer runt här i mitt rum och plockar fram kläder som jag ska ha på mig imorgon.
känner mig lite tveksam till hans alternativ dock.
en sommarklänning från barcelona, en vanlig tråkig tunika, en tisha med kisstryck och en blå-vit-randig som är aningen för stor.
nej, jag tar nog tag i det där själv sen.

inatt somnade vi när andra i min familj gick upp - vid sex-sju-tiden någon gång.
och vaknade idag vid halv tre.
det är skönt att linn är här.

imorgon kommer vi intensivt att leta efter min blivande pangsnygga nyårsklänning, och efter det blir det utgång. spårad måndag liksom.
som sagt, det är skönt att linn är här.

när katten är borta dansar råttorna på bordet.

sånt här hittar man på sin dator när man lämnat den i fel händer en stund

jag har bestämt mig - till hundratio procent - för att utöka familjen.
min nya käraste ägodel och kompanjon anländer i mellandagarna.

väldigt snart

vaknar av mobilen halv ett och det känns som att klockan är sju.
något är fel.

jag längtar efter lite rutiner och normal dygnsrytm.
men jag är något motsägelsefull och gillar att plåga mig själv.

nästa stopp är nu göteborg, idag igen.
och gårdagen blir svårslagen, men idag är unik
om ni gillar christine och emelie - skrik

nu kom rimmen upp, aj.
ett varslande tecken är vad det är, ni må tro att jag på ett handikapp bär.

eller flera.
nu är det bråttom igen.

det är härligt att jäkta.

märk väl

parkerad på min nya och numera välbehöva dubbelsäng såhär, dan före dan före doppare dan.

ser ut över mitt rum och uppmärksammar att det återigen går att likna med en knarkarkvart, och det efter att ha städat det till klinisk perfektion åtmintone två gånger sen jag klagade sist.
börjar så smått att inse att min slarvighet är en del av mig, och att bli av med den vore en process i klass med att kapa av min ena arm.

och det där projektet kallat körkort, det är pausat på obestämt tid.
jag är nämligen fem år gammal igen, och har skaffat mig en överkontrollerande sadistisk föräldrer som heter jobb.
körlektioner, sjukdomar och allt i den stilen får därmed vänta, anpassa sig efter "mammas" vilja.

"mamma" låter mig inte sova om varken natt, morgon eller dag.
hon verkar älska att tänja på mina gränser och slita ut mig.

men faktum kvarstår att hon står för hela den ekonomiska supporten inför flytten.
...så jag biter ihop.

och vet ni?
trots tidsbrist och enfaldighet är livet skönt.
värt att nämna att jag flyr landet om exakt två månader idag.

guldvärt

nu har jag varit sjuk i snart tre helt fantastiska dagar, och det känns som om jag aldrig kommer att tröttna på det här.
dock blev jag väckt sammanlagt fem gånger imose. det tröttnade jag ganska fort på.

12:30
pappa knackar på dörren och frågar försiktigt om jag vill komma upp och äta frukost så det slipper bli så tajt mellan frulle och lunch.
- nej, låt mig bara sova.

12:32
"men vill du att jag kommer ner med lite frukost till dig då?"
- men pappa, nej. snälla.

13:00
mamma.
"christine. klockan är ett. och du har det iskallt härnere! är inte elementet på?"
-jag har två täcken och mycket kläder på mig mamma. jag orkar inte. stäng dörren när du går.

13:01
"hänger dina tvättade kläder här gumman.. ska du inte gå upp snart?"

13:30
"jaha. ligger du fortfarande här? nu ska jag åka i alla fall"

hon skulle bara veta, för klockan hann bli två och tillochmed nästan halv tre innan jag tog mig i kragen och orkade uppför trapporna för lunch med pappa.

sen har jag faktiskt varit en stund ute i snöstormen med löjligt men ack så nödvändigt mycket kläder på mig idag också.
men förutom det så har jag bara gjort så litet som möjligt.
spelat gitarr, kollat californication, spelat ännu mer gitarr.

somnade en stund förut också, men vaknade ganska snart av ett ryck - drömde hemska mardrömmar om en dokumentär jag inte kunde slita mig från igårnatt.
den handlade om en pojke med uppblåsta ögon och ansikte.
han såg seriöst ut som "sengångaren sid" i "ice age", fast lite tjockare.
ni vet, dessa amerikaner.

men, nu ska jag häva i mig lite glögg, och därefter ge min bättre hälft lite verbal uppmärksamhet

gopferdammi de huerä schiisdräck

imorgon smäller det

imorgon kommer en stor förkyldning med allt som hör till att bryta ut hos mig.
men jag bävar inte - tvärtom, jag taggar.
faktum är att jag just nu sitter och laddar hem filmer och serier jag planerar att fylla dagarna jag har framför mig med, och skriver inköpslistor på saker som pappa ska få köpa hem till mig.

ingefära, lime, nässpray, glass, hallon och blåbär...

jag tar tillbaka allt jag sa om att jag inte skulle få lov att bli sjuk,
för det här - det är himlen på jorden.

jag har spenderat dagen i min säng med halsont och "mio min mio", som förövrigt - bortsett från att den är dubbad - är en otroligt vacker film.
visste ni att en väldigt ung christian bale var med i den?
det var bland det första jag uppmärksammade, läskig som jag är.






och jag står fortfarande - mer än någonsin - fast vid att han ligger oerhört bra till hos mig.

nu ska jag sminka över min slitenhet, sätta på mig en klänning, klistra på mitt bästa humör och åka på julfest och se min vackra lilla jennifer gå lucia på sin skola.

lika bra att passa på idag, för imorgon är jag invalid.

tata!

this summer

jag sitter och äter nattamat med min katt lisa och min dator och lyssnar till simon & garfunkel. många och i en och samma mening.
men, alltså. kakebröd är så himla gott.

imorgon ska min lilla flicka vara lucia, så det kommer att bära åt rönnängs skola på kvällen för fet julfest.

jag börjar sakna av min favoritstad lite grann. och sen håller jag på att bli sjuk också.
det får inte hända, jag har inte tid.

nej, det ska inte få hända,

hela söndag lång

fick en timme över innan bussen gick från stenungsund idag efter att tjejerna hade dragit.
tänkte att jag kunde fortsätta med julklapparna, se om jag hittade något till någon.

det gjorde jag.

ralph laurens och christine karlssons favorites
till mig och ingen annan.

tack!
jag är så snäll mot mig själv.

rosa lack och kromad list i '59 års modell, jag öser på för fullt i stan som en 50-talsrebell.

har fått pippi på att göra spellistor på allas vårat spotify.
det ger liksom en skön highway feelin.
pinsam musik är också musik gott folk, och jag gillar att sjunga.

jag var och julhandlade med emelie hela dagen igår.
fick med mig två klappar hem, resterande tio-femton får jag ge mig på att hitta en annan dag.
men jag köpte en tisha till mig själv, och givetvis en massa underkläder.
vilket påminner mig om att jag måste bygga ut min bh-&-trosor-garderob snarast.

nu ska jag köra till skärhamn, ordna vuxensaker på banken. sen ska jag in till std, träffa en massa tjejer.
och imorgon ska jag åka till lund.

åh.. men, en gång till då

imorgon ska jag åka till lund!

jag ska träffa linnea och även karl.
jag är... vad säger man - taggad som ett bi?

att förtränga det faktum att du med stor sannolikhet har ett potentiellt helvete på jorden framför dig.

jag tycker att det är jobbigt att tänka på det nya västtrafiksystemet, där man ska checka in och ut på bussarna och ha sig.
sanningen är den att jag är livrädd för de nya korten, och likaså hela vetenskapen bakom dem.

om jag inte tar körkort innan nyår så kommer jag att vara beroende av västtrafik i 48 dagar innan jag lämnar landet.
48 dagar är en sjundedel av ett år. 48 dagar är 48 dagar för mycket.

jag ser och märker tydligt av kollektivtrafikens pågående revolution.
nya tider, kort och priser, ändringar i trafiken...
och samtidigt som jag febrilt filar på en flyktplan för att kunna slippa behöva lära om mig, så känner jag mig hopplöst nog lämnad åt vargarna.

jag är tjugohundratalets don quijote.

den sorgliga och ack så retoriska frågan återstår.
har våra gamla fina magnetremskort någonsin krånglat eller gjort sig förtjänt av brutal utplåning och utbyting mot modern onödig teknologi?
-aldrig.

våra stämpelkort blir värdelösa om 23 dagar, det är dags att ta ställning.

om frågan inte är aktuell i stunden så är det smartare alternativet troligen att låta den ro och helt enkelt koppla bort den - att inte oroa sig för kommande dilemman och jobbiga val förrän verkligheten slår dig hårt i ansiktet.
lättare sagt än gjort, men kanske på något plan ändå möjligt?

man kan annars blint förlita sig på mänskligheten och dess enfaldighet, göra som tusentals andra och följa strömmen.
öppna ögonen och bestäm dig för att en gång för alla ta tag i kragen och börja från noll, strunta i rädsla och osäkerhet för att eventuellt uppnå en något mildrare verklighet och vardag än den du så orättvist blev tilldelad från början.

jag tror att jag blundar en stund till

huntsmen

nu är jag nästan klar.
började flytta runt möbler i mitt rum igårnatt i brist på annat att göra, och på grund av skön sömnlöshet såklart.
när jag var mitt uppe i det rörigaste så tappade jag all energi jag hade och la av. jag kunde inte sova i min egen säng, så intog gästrummet och fick sovit några timmar innan jag skulle upp och jobba.
nu tog jag tag i skiten när jag kom hem, och det blev grymt.
jag har nu också införskaffat mig ännu en gigantisk spegel till rummet.

nu ska jag ha en skön kväll, det börjar en film på tv som jag vill se om tre minuter.
tänkte hinna göra en sallad från scratch med kyckling och bulgur innan dess.

mitt rum ser ut som en knarkarkvart.

hade klickat en bild och visat er, men jag tror att ni hade blivit rädda. vi skippar det.
problemet är nog att jag packar upp min resväska successivt, vilket orsakar översvämning av smutstvätt.

jag kan knappt se golvet här.
men håller på att möblera nu. mitt i natten. det blir riktigt bra.
börjar se tendenser av ett sovrum härinne nu.



välkommen till min enkla boning.

och ni gör rätt i att sova såhär dags.
det är mitt beteende som är dysfunktionellt och ohälsosamt.

earthquake

jag är nog ett stort fan av söndagsmornar.
bara ligga kvar i sängen orimligt länge, veta att man inte har något på schemat just idag...
titta upp i taket och fundera på vad man ska fylla sin dag med.

nu ska jag i och för sig jobba idag... snart.
jag hade nog haft mer ledig tid om jag inte sov bort hela dagarna när jag ska jobba kväll. men att veta att jag ska jobba med emelie s känns rätt skönt.

så nu ska jag jobba idag och imorgon, sen ska jag och emelie j starta den där julhandlingen.
(bävar redan inför det)
jag har ett par emelie's i mitt liv, och emmeli e, - ytterligare en av dem - är redan klar med sina julklappar. gör mig lite halvorolig sådär med tanke på att jag själv inte ens börjat.

efter detta följer en helg i lund med linnea, så på torsdag blir det roadtrip ner med cissi, hannah och linn.
jag har inte hunnit packa upp min väska från stockholmsvistelsen än, hur ska jag hinna packa upp, tvätta, välja, packa ner igen?
när jag kommer hem från lund dröjer jag inte kvar många dagar hemma utan beger mig eventuellt ganska direkt till stockholm.
(ja, igen.)
om jag hittar bra biljetter och allt det där.
sen är det typ julafton. och då ska jag jobba asset av mig.

nu har ni visst - varesig ni vill eller ej - fått en fet uppdatering och en liten inblick i mina kommande stressande tre veckor.
men jag hade faktiskt tänkt att få lite tid över för favoritkode, joakim och en läskig bio med ingrid också.

god andra advent folks

ni är så himla fina att min mage gör ont.
jag älskar att vara här, och hatar att åka hem igen.
med lite tur så sitter jag hos emmeli och hennes joel på middag den nittonde.

-hur vill du ha det då? vi får nästan klippa någon decimeter va?
-mm...
-eller alltså vad tycker du? jag klipper det ju precis som du vill ha det!
-men ta en decimeter då, fort innan jag ångrar mig, tack.



och där har vi resultatet.
det ser långt ut, för hon ville platta det på mig. men tro mig, det är short.
så nu har de alltså klippt mig och lurat på mig hårprodukter och grejer. jag känner mig modig. och rätt fräsch, om man får säga så.
jag och petra satt i varsin stol så de gjorde oss båda samtidigt. hon är galet snygg nu för övrigt.

nu har vi just avslutat en pangmiddag hos holmberg, och vi ska snart kila ut och öla med estettreorna, vem kunde tro att de var i stockholm samtidigt som mig?
sporat.

men okej suckers, nu vet ni hur jag ser ut i alla fall.

så, hej på er!

stirra ner

ta er en ordentlig titt på svallet, för idag åker det av. alltihop.



nä, jag ska toppa det lite bara. kanske blir lite längre än axellångt.
men det kommer ju växa ut igen... snart. hoppas jag.

jag har det jättebra i stockholm och umgås med såna där jag verkligen vill vara med.

idag är det första december, och nu börjar helvetet, även känt som julen.
...så nu ska vi alltså klicka in oss på SVT-play här och kolla in nya julkalendern.
men jag har inga som helst förhoppningar, för efter stjärnsmällar som julens hjältar, mysteriet på greveholm och ronny och julia så kan det bara gå utför.

och det har det gjort också.

så, kalendern ska alltså handla om miljön i år är det sagt.
men varför involvera småbarn i miljöfrågor när världen ändå tydligen ska gå under om ganska exakt tre år?
jo, vi såg ju den där 2012 ikväll, jag, emmeli och linn
därav mina funderingar kring det här...

den var brutalt överdriven och klyshig. filmen alltså. men samtidigt lite sorglig på det där genuina armageddon-viset i slutet.

men nu - dags att sätta lite rotation här på högbergsgatan.

tata!

hit the road, jack

05.55 står min fina klocka härnere i hörnet på.
jag däckade vid sju-tiden igår och har alltså sovit i ganska exakt tio timmar.
sanningen är den att jag nu såhär på morgonkvisten känner mig som lite av en ny människa.
tänk vad lite sömn kan göra va?

min färja går om en trekvart, och hela packningen står klar här bredvid mig.
funderar bara på hur jag ska få med mig datorn, ser ganska knökat ut redan...

en annan sak som är ganska knökat är dagens schema... jobb, köra in till stan, äta, möta upp l&m, åka bil... och sen?



"ja men lena ni kan väl slänga av mig i farten sådär vid café opera eller?"

ja, jag har planerat att sminka och göra mig iordning i bilen mot stockholm, för väl framme är det direkt till dj-tävling på café opera som gäller.
på en söndag?

mmmmm, det ska i alla fall bli skönt att få komma upp och träffa alla.
med alla menar jag främst emmeli och elin såklart.
kanske min host lite också. måste ju bo någonstans. och jag har saknat att trängas i din säng limpan.

stor blöt puss så länge

det fina med att inte få en enda minuts sömn på en hel natt är definitivt känslan när man vaknar klockan 05.30 och inte känner sig ett dugg morgontrött, och inte heller längtar tillbaka till en varm och skön säng när man ska gå hemifrån.

en liten nackdel däremot är nog den ihållande värken i ögonlocken och huvudet som svävar någon annanstans än på min arbetsplats, där det borde vara.

och, och, och...
hur mycket jag än gillar västkusten så tror jag faktiskt att jag behövs mer i stockholm just nu.
planerade in resan för tio minuter sen. åker med göthe-express imorgon direkt efter jobbet.
så nu får jag liksom sätta igång och packa lite innan jag somnar på plats.

vote for moí

den är vår. lägenheten fixad, allt är klart.

unbefuckingleiveble.

thank you bcn-home.

extas.

något nytt under solen?

ja, för nu ryker håret. tänker ta minst två decimeter på längden.
nä, jag skojar.
men jag har tänkt mycket på det idag.
ska jag klippa av det?



queen och alla deras klassiker förgyller denna blåsiga onsdagskväll hos mig.
vad är ni up to tonight?

firedance

halv tolv, bra!
jobbar kväll idag, och stod precis emot frestelsen att sova till två, vilket är klockslaget då jag beger mig mot jobbet.

så, nu sitter jag i mitt kök och leker lite med döden - äter frukost och dricker juice över mammas nya dator.

jag fick logga in på julias sida, för jag var visst inte tilldelad någon egen.
och pang! stor bakgrundsbild på "edward cullen" - även känd som robert pattinson - ploppar upp.
påminner mig med ett sånt där hugg i magen att jag - efter min vecka som en riktigt jävla kass kompis - dyrt och heligt har lovat att följa med emelie och se uppföljaren på twilight imorgon.
mm, imorgon. ledig... klingar fint i mina öron. min lediga dag

hur som helst, nu ringde min mamma...

"har du gått ut med ronja?"
"ja..."
"okej gumman, bra. det finns mat i kylen som du kan.. OJ herre-gud, nu går brandlarmet, jag måste nog lägga på nu, ses sen, älskar dig!"

jag berättar det här för att jag precis i samma stund jag hörde "brandlarmet" kom på att jag faktiskt drömde om en stor brand inatt.
eller, det var snarare en stor lastbil som tagit eld och var redo att explodera vilken sekund som helst...
detta utspelade sig dels på mitt jobb och dels på min gamla skola.
när utrymningen skedde så lyckades jag tappa bort mig från folkmassan som tillskillnad från mig besatt ett hyffsat lokalsinne...
så, mestadels befann jag mig ensam i stora ändlösa korridorer... jagad av rotweilers, retad av min gamla datakunskaplärare...
och vilken nödutgång jag än öppnade så kom den brinnande lastbilen bara närmre.

lite otäckt. och lite tröttsamt med alla dessa jobbiga drömmar.
men jag tror att jag klarade mig oskadd från denna i alla fall. eller, uppenbarligen.

nu måste jag verkligen ta ut den där grisen i hundskepnad som ligger och jäser i soffan.

"om ni nu har så få platser i himlen, varför försöker ni då värva folk till er? det försämrar ju era odds till att vara 'utvald' något kollosalt!
jag menar, ju färre medlemmar destu större leva-i-all-evighet-hos-gud-chans?"

mm, jehovas vittnen kom på besök idag.

ja, jag frågade.

och hon svarade inte, kände sig väl lite stött, men fick en tankeställare hoppas jag.
(kom inte tillbaka, snälla)

rylynn

jobb och ännu mera jobb.

vaknade nu och hade taggat till för att sova i minst fyra timmar till, men inte det nej.
jobba 13:30 - 22:00 idag.

nu har jag en timme i lugn och ro, och tills dess att jag åker härifrån kommer min nya spellistor gå på repeat i bakgrunden medan jag lagar till en pangfrukost. aldrig lika kul när man är ensam hemma, men det får gå an idag.

hepphepp

klockrena kontraster

sverige; åstol - klockarudden 2008



spain; barcelona - barceloneta 2009

och 2010 då?
behöver jag ens säga något mer?

känner du dig aldrig som jag gjorde den där gången när jag skulle simma några längder?

går ut till stora bassängen i sundahallen, ser ovanligt många tjocka gamlingar men noterar inte det förrän jag börjat simma och hör hur musik tonas upp i stora högtalare.
en ung man med tighta gympakläder börjar stretcha, och står väl synlig för alla simmare.
bassängen fylls av stora och gamla kvinnor, jag hör kan nu höra att musiken som ljuder ur högtalarna är ingen mindre än mika med sin "big girl, you are beutiful"

en flock med människor simmar rakt emot mig, och jag är i fel fil. går bokstavligt talat tvärtemot strömmen.
på vägen ut ser jag lappen i receptionen.
måndag: vattengympa för 50+

jag kände mig missplacerad, här ska jag inte vara. och det är nog lika bra det.
jag menar, - rent generellt - hur kan man inte känna av sånt?

om tabletten jag tog för en halvtimme sen ville börja verka istället för att mitt huvud ska göra det så vore jag tacksam.

förutom värken så känns det bra alltihopas, jag har blivit bättre på att fokusera på viktiga saker sen jag började lägga huvudet på sne oftare... du vet, det är en hel vetenskap det där,
hur hjärnhalvorna ska få kontakt.

hopp i säng.
om ni älskar mig och bryr er om mitt välmående - väck mig inte före fyra imorgon.

kara vicdanlı

jag försov mig imorse

detta är något som i stort sett aldrig händer, inte mig.
men jag gick nog upp och stängde av alarmklockan i sömnen. det måste ha varit så det gick till? (minnet sviker)
svor iallafall oavbrutet i typ en kvart och på säkert fyra olika språk när jag tillslut vaknade. det var inte vackert. tror även att jag hittade på lite nya svordomar också.

hur som helst bringade min lilla incident inga större problelm alls. jag tog nästa färja och jobbade sedan med världens underbaraste som bara skrattade åt mig och tyckte att det var bra att jag sovit gott i alla fall.

dagen flöt på smidigt, och klockan tre var det dags att gå hem.
jag såg fram emot mina femton heliga minuter på färjan då jag bara sitter och stirrar ut i luften och bearbetar dagens händelser i min flippade lilla hjärna.
men idag blev jag berövad på min kvart av tre helt okända (och ouppfostrade) småbarn. de hoppade på mig och anföll mig med leksaks-hammarhajar som de slog mig med och låtsades att de bet av armarna, näsan och benen på mig. framför allt näsan, det var kul tyckte dom.
sen när vi kom iland så försökte de smyga efter mig hem. (jävla terrorister)
jag försökte hantera situationen på ett moget sätt, och valde att ignorera dem för att klart och tydligt sätta en gräns på att det inte är kul längre, och för att de skulle tröttna och gå hem efter ett tag.
det funkade verkligen inte, jag kunde höra hur de gick bakom mig och viskade om hur dom korkad jag var som inte anade att de var bakom mig...

jag trodde att mitt fientliga sinneslag gentemot jobbiga klängiga småbarn var så gott som common knowledge. varför går de på mig och inte någon som är skolad till dagisfröken eller lektant?

sånt är livet antar jag.
men... happ... då tar jag väl och sätter min klocka på 05.30 och går och lägger mig...

lek med elden för att bryta isen



gårdagens hjälte blev linns bonuspappa som förgyllde min tågresa med en ny snusk-favorit - californication. gjorde min dag.
men en bättre än bäst e.b, en fin emmeli, el numero uno limpan och - icke att förglömma två "nämner-inga-namn", gjorde hela min vecka.

nu är jag tillbaka i vardagen. med skoskav dessutom. för blind för att kunna se imorgon.
laddar inför för lite av en jobbig höst och vinter för att sedan få en vår och sommar bortom all sans och vett.

jag har hyrt en lägenhet i barcelona

fight like a brave

vad har jag gett mig in på?
aldrig ett smart drag att börja fixa sig samtidigt som linn. nu sitter jag ju här, helt klar och lär få vänta minst en timme på att hon ska bli klar. jag visste det. så dumt...
lösögonfransar, sjuk pedantisk håruppsättning, klädvals-ångest... och jag tänker inte ens gå in på sminkningen!
hur orkar man? det är minst sagt obegripligt.
(fast sen blir hon ju i och för sig pangsnygg också)

c - "fy fan, ikväll tänker jag bara inte ha mina klackar, har så otroligt ont i mina fötter så jag kör på stövlar med klack istället."
l - "ursäkta?"
c - "ja?"
l - "aldrig i livet, glöm det."

får väl pina mig igenom ännu en kväll/natt då...

vi hade förövrigt världens roligaste kväll igår!
vi var med e.bs arbetskompis vasse och hans kompisar.
jag och elin hade på dagen otroligt nog lyckats övertala linn att dra med ut på karaokeklubb senare, och karaoke blev det, till hundratio procent.
videos lär dyka upp inom en snar framtid, för ingen vill väl missa "i want you back" och ain't no mountain high enough" med ck och eb? (jo, förmodligen.)

jaja. ikväll lägger jag mig och låter mig dras med till stureplan. det blir collage för drinkbjudning och sedan magenta för... ja, vad man nu gör. "spååååraaaaaaar"

jag börjar känna mig blogg-färdig, men linn är fortfarande inte på långa vägar styl-färdig.
snart får jag flipp och hoppar från hennes fönster, ner från fjärde våningen mot en säker död.
skojar.
men jag är onekligen frustrerad.

auf wiedersehen

har ni hört eller?
snälla bli inte rädda, det är så kul att skela.

"jag hittade en tia!"

äntligen ensam.
skoja.
nu har linn dragit till sitt jobb och jag ligger parkerad i hennes säng, och känner -tack och lov- att bakfyllan så smått börjar avta. när den är helt borta ska jag bli lite snygg, ta med mig körkortsboken och hälsa på henne på jobbet och plugga där.

igår var vi på village.
kul? ja.
skillnaden är däremot stor för "göteborg" som jag så fint blev kallad. avenyn och stureplan går inte att jämföra.

ja. men hur som helst. idag har vi sovit och ätit mat. grillad kyckling med potatiskroketter och sweet thai chili. (varning för obegripligt extrem matorgasm)
känns dock som att jag gör sensommaren och höstens hårdträning totalt ogjord här i stockholm. aj. jag ska bättra mig.

jag skulle kunna åka till liljeholmen nu direkt egentligen, överraska min kompis lite.
men om sanningen ska fram så tror jag att jag drar ut på det av typ rädsla blandat med lite osäkerhet...
efter en väldigt väldigt uppskattad promenad med elin igår skulle hon nämligen följa mig till t-banan som tog mig till stan.
så där stod jag sen - ensam. första t-banan hon hade sagt åt mig att ta var så full att en gammal man fick dra in magen när dörrarna stängdes för att få plats, och folk var så upptryckta mot rutorna att de immade.
när t-bana nr två gled in så chansade jag och hoppade på den, även fast den också var smockfull.
jag hamnade intryckt i ett hörn, och jag var i brösthöjd med alla runt mig.
när jag skulle av så fick jag panik, ingen såg mig, alla bara knuffades och jag trodde att jag skulle missa hållplatsen. jättehemskt.
tillslut lyckades jag på något vänster vridavändakrypaslingra mig ut ur folkmassan och kom ut på uppgången, vid spärrarna och det där.
så mycket folk, och alla gick i en ström. hur vet alla vart de ska? det visste då verkligen inte jag! men att stanna upp och tänka efter var inte ett alternativ, då skulle en fet kollision uppstå, utan tvekan.
jag tryckte upp mig mot en vägg och försökte titta mot skyltar uppe i taket, se efter någon gata jag kände igen. hittade tillslut något som verkade bekant, men trappan upp är på andra sidan gångbanan.
det var som att stå vid en tätt trafikerad väg utan övergångsställe, det gick inte att komma över.

gick sen vilse ett par gånger, gjorde lite småtabbar, kändes som att alla tittade på mig och såg att jag inte var härifrån.
men tillslut nådde jag mitt mål.

får erkänna att jag är lite rädd för stockholm dock. lite faktiskt. och jag känner mig så himla töntig när jag reser runt här.

såhär såg jag i alla fall ut igårkväll, hatar att sminka mig mest av allt, men igår lät jag mig otroligt nog bli sminkad av en extremist, vilket såklart resulteade i knallröda läppar och kolsvarta ögon. aj. obekvämt.



och just det, imorgon dras trion ner till två, och det blir till större delen av dagen bara elin och christine.
jag tror att det innebär att det allra mesta kan hända.

det snöar förresten här, varje dag. jätteäckligt, för det är blandat med massa regn och sånt.
jag blir som vanligt hjärntvättad med dålig musik här också, men det är typ värt det.

hej på er, punkt.

the art of losing

emelie säger: jag kollar på extreme home makeover.
christine säger: ?
emelie säger: vadå? jag tycker att det är fint att se hur ett samhälle samlas och hjälps åt för att stötta de behövande.
christine säger: fan eru bög elle?

idag intog jag huvudstad stockholm, och har ikväll - återigen - fascinerats över kalasfina söderkvällar.
på tåget hit satt jag brevid dubbelgångaren till carla i scrubs, likheten var slående, kunde typ inte sluta titta på henne.
jag underhöll mig själv i timmarna långa med american pie - the wedding.
jag tycker att den är rolig, men det tyckte nog dessvärre inte carla och de andra som satt runt mig.

och på tal om badkar... så kom jag att tänka på te. av någon anledning.
jag brukar bara sympatidricka te, som när man dricker kaffe och röker för den sociala biten ungefär.
men nu känner ett genuint sug efter smaksatt varmvatten. hoppas inte att jag kommer få samma sug av mitt sympati-kaffe-drickande, för då är jag körd. beroende = läskigt.

nu ska jag gå och ta mig lite friheter

jag är i stockholm! och jag är glad

hur vore det om man försökte tänka efter tillräckligt mycket innan, alltså, ytterligare tio gånger typ. så att man slapp behöva ångra sig och önska att man gjorde annorlunda efteråt? vore skönt.

skulle kunna ge det ett litet försök i alla fall kanske. sen.

(ni missförstår det här t-o-t-a-l-t)

blabla. hakuna matata

välkommen till min sanning. imorgon åker jag till huvudstad.
enorma väskan är packad, så jag stannar nog ett tag tror jag.

hejdå västsverige på obestämd tid.

det har klargjorts att hela världen stinker, så folk har nu slutat att duscha

grundlurad?

hemma at last, helt slutkörd.
startade dagen redan halv sju idag med att bege mig mot std - körskolan.
jag hatar det verkligen. skrämmer mig själv när jag inser vilka problem jag har med att ta dålig kritik. och... nej. jag orkar inte. varför sitter växlarna så provocerande nära varandra? jag är tydligen redo för uppkörning snart, säger min handledare - efter att ha suttit och gnällt på mig, kallat mig slarvig och ouppmärksam i fyrtio plågsamma och väldigt långa minuter. jag förstår verkligen inte?

sen fick jag en timmes dötid innan jag mötte upp emelie.
på den här timmen hann jag såklart håvas in av en tele2-försäljare, få ett nytt tydligen jättebra abonnemang av honom och mer därtill... för att citera hans avslutningsreplik:
"men det är något mer jag vill att du har med dig innan du går härifrån...
här har du mitt privata nummer, du kan ju kanske höra av dig om du vill?"
okej?

jaja, imorgon drar vi ut hela gänget. vi ska till "urban" som har öppning imorgon, spännande.
nu: däcka. eller nej, jag ska gå in mina nya skor.
idag kan jag förresten glädja mig mer åt mina underkläder jag köpte igår, för idag är en bättre dag än igår. och det var dessutom helt fantastiskt snygga underkläder jag köpte. blir typ lite glad varje gång jag tittar på dem.
dock börjar jag spåra lite väl med mina inköp, min garderob är sen längesedan överfull, skulle behöva köpa en ny. köpa köpa köpa,
ska jag flytta hemifrån snart eller?
vad hände med att spara pengar? inget för mig tydligen.
jag ska skärpa mig.
efter att jag har köpt den där tröjan...

danger me, danger you, danger us

verkar som att övningskörning och stora bråk kommer i paketpris.
"välj övningskörning så får du ett stort bråk och ett dåligt samvete på köpet!"

nu är vi hemma i alla fall, och idag kunde inte ens konsumtion lägga plåster på såren, aj-aj.

blir lite irriterad på att mamma bokade mina körlektioner till klockan åtta på morgonen, för jag är fullt övertygad om att hon gör det endast för att jävlas, då hon inte gillar mina dåliga vanor att sova bort hela dagen.
men kom igen, jag har satt klockan varje skoldag i tolv år, och så fort jag börjar skolan igen så kommer jag att få fortsätta tvinga mig upp vid sjuka klockslag, varför inte bara unna mig det här nu den korta tiden jag är en lat student?

nu börjar i alla fall hela barcelona-resan få lite rotation, börjar hända lite saker, äntligen.
lägenheten är hittad, vi har bestämt oss för att boka den.
den kostar lite mer än vad vi hade tänkt oss, men man lever bara en gång, och det kan vara kul att bo fint med. jag måste skryta lite med att säga att den är galet stor och sjukt snygg.

nu ska jag träna. hårt hårt, länge länge.

hör inte av er, jag är på dåligt humör.

bossa nova

betraktar tankar om "det långa loppet" som fiktion, dumma påhitt.
jag lever i nuet, och tänker trotsa det långa loppet.

carousel

"fan vad jag hatar söndagskvällar.
söndagskvällar känns nog precis så som det gör när man håller på att dö, man vill bara att det ska ta slut, men sen så vill man liksom inte.
fan, jag hatar verkligen söndagskvällar, vill bara att det ska bli måndag, men sen när jag tänker efter så vill jag inte att helgen ska ta slut"

du är min stjärna, trots att du är korkad och överdrivet dramatiskt för det mesta.

congratz kompis

laid

den här sängen brinner av passionerad kärlek, grannarna klagar på oljudet uppifrån.
men hon kommer bara när hon rider mig, wohwoh
åh du tror du är så pretty-y-y

ja, jag spelar lite ny-gamla favoriter. och jag är fortfarande sjuk ifall någon undrar. därav lite överdrivet mycket bloggande, förlåt.
men idag har jag i alla fall ätit typ fem sura clementiner, och spelat så sinnes mycket gitarr att mina fingrar blöder.
(de blöder inte på riktigt, jag överdriver)

jag typ fixade mig ett till jobb idag kanske. intervju imorgon, så håll en tumme.

och - just det, förlåt för gårdagens inlägg, men jag visste inte vart jag skulle göra av all ilska.
jag är tjejen som tacklar skräckfilm efter skräckfilm, helt oberörd.
men den där videon knäckte mig totalt, och jag bara kände att jag behövde knäcka någon annan för att må lite bättre. typ.
och nej, jag är ingen speciellt bra människa.

titta noga...

la roux

la bamba!

helgen bjöd på utgång styrd mot trädgårn' och klädesholmen med världens bästa, men nu är jag hemma - parkerad i min säng, sjuk som fan.

imorgon tänker jag förse mig med ingefära-lime-te, clementiner i mängder, täcke kudde, en dvd-box och en kramgo hund till sällskap, för nu är det dags att bli frisk, och sedan hålla mig frisk, det här börjar bli tröttsamt.

du hittar aldrig en tjej mer lättroad än mig

läggdags. imorgon bitti, förmiddag och förhoppningsvis en bit in på eftermiddag så ska jag inte göra något annat än att bara sova.
tycker att jag har gjort mig förtjänt av det efter förra veckan då jag alltför många gånger satte klockan på halv sex. (inte mänskligt)

om jag bara kunde få slippa tidiga mornar livet ut hade mitt liv varit fulländat.
och hade jag behövt leva på en kost endast bestående av clementiner i resten av mitt liv så hade det verkligen varit helt okej, det är faktiskt sjukt gott med clementiner.

men ärligt, godnatt.
och blir jag ännu en gång väckt av byggarbetare klockan nio imorgon (inte heller särskilt mänskligt) så hänger en grannes liv på en skör tråd.
och det är inget tomt hot, jag menar allvar.

hit the road

- under en timmes promenad gick det inte en sekund utan intensiv lukt av koskit.
- i tunnlarna där högstadiekillar i vanliga fall brukar klottra "lek", skate4lajf" och "jävla bög" stod det istället "död åt saab" och "älska volvo"
- på vägen från bussen såg jag minst fem epatraktorer varav åtminstone två stycken tutade vilt på mig.

det råder inga tvivel om att jag har varit och haft en morgon till kväll hos emelie på landet idag.
en väldigt trevlig sådan.
dennis, elliot och coco chanel fick också vara med på ett hörn.

det blåser förresten storm och regnet öser ner utanför. här på mitt rum har jag tänt en massa ljus.
hög mysfaktor på mig ikväll, nu ska jag spela gitarr!

vad skulle jag göra utan min klippa?
tack som fan joakim, nu tar vi körkort.

wendy clear

nu börjar klockan närma sig halv tre och jag kan för ovanlighetens skull inte sova.
en timme utomhus, springandes på åstols små vägar gjorde rätt gott, men nu såhär i efterhand så spökar ett dilemma.

ni vet, man kommer innanför dörren. varm, svettig och samtidigt iskall. så utmattad att sista krafterna i benen ligger i stegen mot duschen.
väl framme sliter man bara av sig alla kläder där man står och hoppar in i duschen så fort som möjligt.
njuter maximalt av avsvalkning och känner sig samtidigt riktigt jävla nöjd av kvällens insats.
efteråt hamnar man automatiskt framför spegeln, står och hämtar sig i någon sekund innan man plötsligt inser,
- har jag solat topless i sommar eller har mina bikiniränder verkligen upphört att existera?

nu känner jag ett jobbigt tvång över att behöva ta ställning till om jag ska göra något åt det eller bara låta min hudfärg ha sin gång...?

jag är alldeles för trött för det här, så jag säger att fejk är fult, jag tror att jag nöjer mig med min blekhet (om det ens är ett ord?) och fortsätter vara glad.
jag ska i alla fall få flytta spanien snart, det kan få kompensera en blek höst.
och... om sanningen ska fram, så bryr jag mig nog egentligen inte så mycket.

godnatt

tiny dancer

behöver väl inte ens skriva något, grym scen från fantastisk film

det finns ingen terapi i världen som kan mäta sig med nöjet och välmåendet som ges av konsumtion.
så enkelt, okomplicerat och underbart.

- nöjd ägare till ett dussintals nya underkläder av värdsklass

yippie kai yay motherfucker

jag bjuder på en bild
och saknar min a-kompis

blood bank

lägesrapport; allergichock.
återkommer när jag inte är småprickig från topp till tå längre.
fan.

vi ses i helvetet

eh cumpari

jag hade verkligen gett upp hoppet om att komma hem ikväll, det är typ för bra för att vara sant att jag verkligen sitter här i min säng nu.

fredagskvällen blev något utöver det vanliga, stockholm kom på spontanbesök och vi bestämde oss för att fira det, bokade ett hotell på palace sådär i förbifarten och var ganska strax därefter i full gång med att göra iordning oss för att dra ut.

suddig kväll. blev uppraggad (ett simpelt försök till att ragga upp i alla fall) av vice vd för hells angels, typ 40 plus, verkligen jätteäckligt, ville fråga honom om han hade någon snygg son istället, eller möjligtvis sonson?
efter detta gick det utför, eller uppför. eller åt alla håll och kanter.
vet bara att efter noll timmars sömn och alldeles för mycket "eh cumpari" så gick (sprang?) jag och elin mot restaurangen för att avnjuta vår efterlängtade hotellfrukost som till vår besvikelse visade sig vara riktigt fruktansvärt jävla äcklig.

äcklig frukost följdes av en smärre utskällning av hotellreceptionisten, vi vart tydligen en timme sena med utcheckningen, och inte medvetna om det.

helvetesmorgonen kompenserades med en mys och shoppingdag i kära göteborg, med lite av varje där också.

min hemresa däremot, den var genuint jobbig. jag tycker illa om att vara på resande fot. ibland.
röd express mot std proppfull som vanligt, men hittar ändå en plats att sitta på, skönt.
men inte det nej, två indieflator med barnvagn kör iväg mig, sen sitter den ena och tvinnar sina stinkade dreads precis under min näsa. äckligt.
framme i stenungsund, bussen går om en och en halv timme, jaha.
ringer hannah och alex, dit drar jag.
går vilse, pengarna på mobilen tar slut.
många om och men innan det löser sig, men tillslut sitter jag i lägenheten och kollar in "she's the man" med mina vänner.
jaha, bussen mot tjörn går snart, kollar fel i tidtabellen, missar bussen till bussen, springer tillbaka till lägenheten, fastnar i hissen, får nackspärr.
det löste sig, fråga mig inte hur.
resten av resan gick ok, fastän det finns många jag föredrar att resa tillsammans med än fulla fjortonåringar påväg till bondefester.

ja, jag vet inte. läskigt långt inlägg, jag minns inte senast jag sov bra, och mina ögonlock känns väldigt tunga, tror det är dags nu.

bonne nuit

seize the day

jag är trött

trött efter en helkväll med joakim och call of duty.
trött för att jag inte har sovit inatt.
varför är jag omgiven av snarkande människor?

jag har packat hela morgonen, och nu är jag äntligen klar.
har med mig ungefär sju klädombyten för att sova borta en natt, löjligt.

men nu är det ju i och för sig bara att köra

bye bitches, i'm gonna miss you guys

skinny love

som vanligt, gott om tid till färjan, och idag tillochmed utan nagellacksdilemman.
idag intar "en annan del av stenungsund" torget ett tag, sen blir det till att övningsköra litegrann med en hysterisk mamma i kungälv.

och vad gäller mina fingrar så känns det här verkligen helskumt, jag förstår verkligen inte hur jag lyckas ibland.



götgatsbacken by night, en bild jag tog när jag var i stockholm senast på fina södermalm.
och om drygt en vecka är jag förövrigt tillbaka i huvudstaden.

fred ut så länge

jag har fastnat i superlim.

det är ingen konstig metafor och det är inget överdriv, jag har bokstavligt talat fastnat i superlim, hjälp.

generellt är generaliseringar praktiska men generellt sett felaktiga.

chai

en kär vän har försökt lära mig att planera bättre, och speciellt vid en sånt tillfälle som detta, när jag målat naglarna att det är särskilt viktigt att inte tillexempel klä på sig, packa väskan eller leta efter något med kladdiga naglar.
hon påstår att det bästa man kan göra då är att knappa på datorn, så hej bloggen.

jag ska alldeles strax börja röra mig mot färjan, och jag hoppas innerligt att lacket hinner torka innan jag måste dra på mig skorna, annars måste jag be om assistans...

igår spenderade jag och hampus hela dagen på liseberg, och gick sedan på teater.
en helt ny värld öppnades även för mig på hemvägen igår när johnny introducerade seklets bästa uppfinning för mig; en automatväxlad bil

jag har auktoritetsproblem och kommer aldrig att ta körkort