hit the road, jack

05.55 står min fina klocka härnere i hörnet på.
jag däckade vid sju-tiden igår och har alltså sovit i ganska exakt tio timmar.
sanningen är den att jag nu såhär på morgonkvisten känner mig som lite av en ny människa.
tänk vad lite sömn kan göra va?

min färja går om en trekvart, och hela packningen står klar här bredvid mig.
funderar bara på hur jag ska få med mig datorn, ser ganska knökat ut redan...

en annan sak som är ganska knökat är dagens schema... jobb, köra in till stan, äta, möta upp l&m, åka bil... och sen?



"ja men lena ni kan väl slänga av mig i farten sådär vid café opera eller?"

ja, jag har planerat att sminka och göra mig iordning i bilen mot stockholm, för väl framme är det direkt till dj-tävling på café opera som gäller.
på en söndag?

mmmmm, det ska i alla fall bli skönt att få komma upp och träffa alla.
med alla menar jag främst emmeli och elin såklart.
kanske min host lite också. måste ju bo någonstans. och jag har saknat att trängas i din säng limpan.

stor blöt puss så länge

det fina med att inte få en enda minuts sömn på en hel natt är definitivt känslan när man vaknar klockan 05.30 och inte känner sig ett dugg morgontrött, och inte heller längtar tillbaka till en varm och skön säng när man ska gå hemifrån.

en liten nackdel däremot är nog den ihållande värken i ögonlocken och huvudet som svävar någon annanstans än på min arbetsplats, där det borde vara.

och, och, och...
hur mycket jag än gillar västkusten så tror jag faktiskt att jag behövs mer i stockholm just nu.
planerade in resan för tio minuter sen. åker med göthe-express imorgon direkt efter jobbet.
så nu får jag liksom sätta igång och packa lite innan jag somnar på plats.

vote for moí

den är vår. lägenheten fixad, allt är klart.

unbefuckingleiveble.

thank you bcn-home.

extas.

något nytt under solen?

ja, för nu ryker håret. tänker ta minst två decimeter på längden.
nä, jag skojar.
men jag har tänkt mycket på det idag.
ska jag klippa av det?



queen och alla deras klassiker förgyller denna blåsiga onsdagskväll hos mig.
vad är ni up to tonight?

firedance

halv tolv, bra!
jobbar kväll idag, och stod precis emot frestelsen att sova till två, vilket är klockslaget då jag beger mig mot jobbet.

så, nu sitter jag i mitt kök och leker lite med döden - äter frukost och dricker juice över mammas nya dator.

jag fick logga in på julias sida, för jag var visst inte tilldelad någon egen.
och pang! stor bakgrundsbild på "edward cullen" - även känd som robert pattinson - ploppar upp.
påminner mig med ett sånt där hugg i magen att jag - efter min vecka som en riktigt jävla kass kompis - dyrt och heligt har lovat att följa med emelie och se uppföljaren på twilight imorgon.
mm, imorgon. ledig... klingar fint i mina öron. min lediga dag

hur som helst, nu ringde min mamma...

"har du gått ut med ronja?"
"ja..."
"okej gumman, bra. det finns mat i kylen som du kan.. OJ herre-gud, nu går brandlarmet, jag måste nog lägga på nu, ses sen, älskar dig!"

jag berättar det här för att jag precis i samma stund jag hörde "brandlarmet" kom på att jag faktiskt drömde om en stor brand inatt.
eller, det var snarare en stor lastbil som tagit eld och var redo att explodera vilken sekund som helst...
detta utspelade sig dels på mitt jobb och dels på min gamla skola.
när utrymningen skedde så lyckades jag tappa bort mig från folkmassan som tillskillnad från mig besatt ett hyffsat lokalsinne...
så, mestadels befann jag mig ensam i stora ändlösa korridorer... jagad av rotweilers, retad av min gamla datakunskaplärare...
och vilken nödutgång jag än öppnade så kom den brinnande lastbilen bara närmre.

lite otäckt. och lite tröttsamt med alla dessa jobbiga drömmar.
men jag tror att jag klarade mig oskadd från denna i alla fall. eller, uppenbarligen.

nu måste jag verkligen ta ut den där grisen i hundskepnad som ligger och jäser i soffan.

"om ni nu har så få platser i himlen, varför försöker ni då värva folk till er? det försämrar ju era odds till att vara 'utvald' något kollosalt!
jag menar, ju färre medlemmar destu större leva-i-all-evighet-hos-gud-chans?"

mm, jehovas vittnen kom på besök idag.

ja, jag frågade.

och hon svarade inte, kände sig väl lite stött, men fick en tankeställare hoppas jag.
(kom inte tillbaka, snälla)

rylynn

jobb och ännu mera jobb.

vaknade nu och hade taggat till för att sova i minst fyra timmar till, men inte det nej.
jobba 13:30 - 22:00 idag.

nu har jag en timme i lugn och ro, och tills dess att jag åker härifrån kommer min nya spellistor gå på repeat i bakgrunden medan jag lagar till en pangfrukost. aldrig lika kul när man är ensam hemma, men det får gå an idag.

hepphepp

klockrena kontraster

sverige; åstol - klockarudden 2008



spain; barcelona - barceloneta 2009

och 2010 då?
behöver jag ens säga något mer?

känner du dig aldrig som jag gjorde den där gången när jag skulle simma några längder?

går ut till stora bassängen i sundahallen, ser ovanligt många tjocka gamlingar men noterar inte det förrän jag börjat simma och hör hur musik tonas upp i stora högtalare.
en ung man med tighta gympakläder börjar stretcha, och står väl synlig för alla simmare.
bassängen fylls av stora och gamla kvinnor, jag hör kan nu höra att musiken som ljuder ur högtalarna är ingen mindre än mika med sin "big girl, you are beutiful"

en flock med människor simmar rakt emot mig, och jag är i fel fil. går bokstavligt talat tvärtemot strömmen.
på vägen ut ser jag lappen i receptionen.
måndag: vattengympa för 50+

jag kände mig missplacerad, här ska jag inte vara. och det är nog lika bra det.
jag menar, - rent generellt - hur kan man inte känna av sånt?

om tabletten jag tog för en halvtimme sen ville börja verka istället för att mitt huvud ska göra det så vore jag tacksam.

förutom värken så känns det bra alltihopas, jag har blivit bättre på att fokusera på viktiga saker sen jag började lägga huvudet på sne oftare... du vet, det är en hel vetenskap det där,
hur hjärnhalvorna ska få kontakt.

hopp i säng.
om ni älskar mig och bryr er om mitt välmående - väck mig inte före fyra imorgon.

kara vicdanlı

jag försov mig imorse

detta är något som i stort sett aldrig händer, inte mig.
men jag gick nog upp och stängde av alarmklockan i sömnen. det måste ha varit så det gick till? (minnet sviker)
svor iallafall oavbrutet i typ en kvart och på säkert fyra olika språk när jag tillslut vaknade. det var inte vackert. tror även att jag hittade på lite nya svordomar också.

hur som helst bringade min lilla incident inga större problelm alls. jag tog nästa färja och jobbade sedan med världens underbaraste som bara skrattade åt mig och tyckte att det var bra att jag sovit gott i alla fall.

dagen flöt på smidigt, och klockan tre var det dags att gå hem.
jag såg fram emot mina femton heliga minuter på färjan då jag bara sitter och stirrar ut i luften och bearbetar dagens händelser i min flippade lilla hjärna.
men idag blev jag berövad på min kvart av tre helt okända (och ouppfostrade) småbarn. de hoppade på mig och anföll mig med leksaks-hammarhajar som de slog mig med och låtsades att de bet av armarna, näsan och benen på mig. framför allt näsan, det var kul tyckte dom.
sen när vi kom iland så försökte de smyga efter mig hem. (jävla terrorister)
jag försökte hantera situationen på ett moget sätt, och valde att ignorera dem för att klart och tydligt sätta en gräns på att det inte är kul längre, och för att de skulle tröttna och gå hem efter ett tag.
det funkade verkligen inte, jag kunde höra hur de gick bakom mig och viskade om hur dom korkad jag var som inte anade att de var bakom mig...

jag trodde att mitt fientliga sinneslag gentemot jobbiga klängiga småbarn var så gott som common knowledge. varför går de på mig och inte någon som är skolad till dagisfröken eller lektant?

sånt är livet antar jag.
men... happ... då tar jag väl och sätter min klocka på 05.30 och går och lägger mig...

lek med elden för att bryta isen



gårdagens hjälte blev linns bonuspappa som förgyllde min tågresa med en ny snusk-favorit - californication. gjorde min dag.
men en bättre än bäst e.b, en fin emmeli, el numero uno limpan och - icke att förglömma två "nämner-inga-namn", gjorde hela min vecka.

nu är jag tillbaka i vardagen. med skoskav dessutom. för blind för att kunna se imorgon.
laddar inför för lite av en jobbig höst och vinter för att sedan få en vår och sommar bortom all sans och vett.

jag har hyrt en lägenhet i barcelona

fight like a brave

vad har jag gett mig in på?
aldrig ett smart drag att börja fixa sig samtidigt som linn. nu sitter jag ju här, helt klar och lär få vänta minst en timme på att hon ska bli klar. jag visste det. så dumt...
lösögonfransar, sjuk pedantisk håruppsättning, klädvals-ångest... och jag tänker inte ens gå in på sminkningen!
hur orkar man? det är minst sagt obegripligt.
(fast sen blir hon ju i och för sig pangsnygg också)

c - "fy fan, ikväll tänker jag bara inte ha mina klackar, har så otroligt ont i mina fötter så jag kör på stövlar med klack istället."
l - "ursäkta?"
c - "ja?"
l - "aldrig i livet, glöm det."

får väl pina mig igenom ännu en kväll/natt då...

vi hade förövrigt världens roligaste kväll igår!
vi var med e.bs arbetskompis vasse och hans kompisar.
jag och elin hade på dagen otroligt nog lyckats övertala linn att dra med ut på karaokeklubb senare, och karaoke blev det, till hundratio procent.
videos lär dyka upp inom en snar framtid, för ingen vill väl missa "i want you back" och ain't no mountain high enough" med ck och eb? (jo, förmodligen.)

jaja. ikväll lägger jag mig och låter mig dras med till stureplan. det blir collage för drinkbjudning och sedan magenta för... ja, vad man nu gör. "spååååraaaaaaar"

jag börjar känna mig blogg-färdig, men linn är fortfarande inte på långa vägar styl-färdig.
snart får jag flipp och hoppar från hennes fönster, ner från fjärde våningen mot en säker död.
skojar.
men jag är onekligen frustrerad.

auf wiedersehen

har ni hört eller?
snälla bli inte rädda, det är så kul att skela.

"jag hittade en tia!"

äntligen ensam.
skoja.
nu har linn dragit till sitt jobb och jag ligger parkerad i hennes säng, och känner -tack och lov- att bakfyllan så smått börjar avta. när den är helt borta ska jag bli lite snygg, ta med mig körkortsboken och hälsa på henne på jobbet och plugga där.

igår var vi på village.
kul? ja.
skillnaden är däremot stor för "göteborg" som jag så fint blev kallad. avenyn och stureplan går inte att jämföra.

ja. men hur som helst. idag har vi sovit och ätit mat. grillad kyckling med potatiskroketter och sweet thai chili. (varning för obegripligt extrem matorgasm)
känns dock som att jag gör sensommaren och höstens hårdträning totalt ogjord här i stockholm. aj. jag ska bättra mig.

jag skulle kunna åka till liljeholmen nu direkt egentligen, överraska min kompis lite.
men om sanningen ska fram så tror jag att jag drar ut på det av typ rädsla blandat med lite osäkerhet...
efter en väldigt väldigt uppskattad promenad med elin igår skulle hon nämligen följa mig till t-banan som tog mig till stan.
så där stod jag sen - ensam. första t-banan hon hade sagt åt mig att ta var så full att en gammal man fick dra in magen när dörrarna stängdes för att få plats, och folk var så upptryckta mot rutorna att de immade.
när t-bana nr två gled in så chansade jag och hoppade på den, även fast den också var smockfull.
jag hamnade intryckt i ett hörn, och jag var i brösthöjd med alla runt mig.
när jag skulle av så fick jag panik, ingen såg mig, alla bara knuffades och jag trodde att jag skulle missa hållplatsen. jättehemskt.
tillslut lyckades jag på något vänster vridavändakrypaslingra mig ut ur folkmassan och kom ut på uppgången, vid spärrarna och det där.
så mycket folk, och alla gick i en ström. hur vet alla vart de ska? det visste då verkligen inte jag! men att stanna upp och tänka efter var inte ett alternativ, då skulle en fet kollision uppstå, utan tvekan.
jag tryckte upp mig mot en vägg och försökte titta mot skyltar uppe i taket, se efter någon gata jag kände igen. hittade tillslut något som verkade bekant, men trappan upp är på andra sidan gångbanan.
det var som att stå vid en tätt trafikerad väg utan övergångsställe, det gick inte att komma över.

gick sen vilse ett par gånger, gjorde lite småtabbar, kändes som att alla tittade på mig och såg att jag inte var härifrån.
men tillslut nådde jag mitt mål.

får erkänna att jag är lite rädd för stockholm dock. lite faktiskt. och jag känner mig så himla töntig när jag reser runt här.

såhär såg jag i alla fall ut igårkväll, hatar att sminka mig mest av allt, men igår lät jag mig otroligt nog bli sminkad av en extremist, vilket såklart resulteade i knallröda läppar och kolsvarta ögon. aj. obekvämt.



och just det, imorgon dras trion ner till två, och det blir till större delen av dagen bara elin och christine.
jag tror att det innebär att det allra mesta kan hända.

det snöar förresten här, varje dag. jätteäckligt, för det är blandat med massa regn och sånt.
jag blir som vanligt hjärntvättad med dålig musik här också, men det är typ värt det.

hej på er, punkt.

the art of losing

emelie säger: jag kollar på extreme home makeover.
christine säger: ?
emelie säger: vadå? jag tycker att det är fint att se hur ett samhälle samlas och hjälps åt för att stötta de behövande.
christine säger: fan eru bög elle?

idag intog jag huvudstad stockholm, och har ikväll - återigen - fascinerats över kalasfina söderkvällar.
på tåget hit satt jag brevid dubbelgångaren till carla i scrubs, likheten var slående, kunde typ inte sluta titta på henne.
jag underhöll mig själv i timmarna långa med american pie - the wedding.
jag tycker att den är rolig, men det tyckte nog dessvärre inte carla och de andra som satt runt mig.

och på tal om badkar... så kom jag att tänka på te. av någon anledning.
jag brukar bara sympatidricka te, som när man dricker kaffe och röker för den sociala biten ungefär.
men nu känner ett genuint sug efter smaksatt varmvatten. hoppas inte att jag kommer få samma sug av mitt sympati-kaffe-drickande, för då är jag körd. beroende = läskigt.

nu ska jag gå och ta mig lite friheter

jag är i stockholm! och jag är glad

hur vore det om man försökte tänka efter tillräckligt mycket innan, alltså, ytterligare tio gånger typ. så att man slapp behöva ångra sig och önska att man gjorde annorlunda efteråt? vore skönt.

skulle kunna ge det ett litet försök i alla fall kanske. sen.

(ni missförstår det här t-o-t-a-l-t)

blabla. hakuna matata

välkommen till min sanning. imorgon åker jag till huvudstad.
enorma väskan är packad, så jag stannar nog ett tag tror jag.

hejdå västsverige på obestämd tid.